Varför är snus olagligt i eu?

I det komplexa landskapet av tobaksreglering inom Europeiska unionen (EU) framstår förbudet mot försäljning av snus som ett särskilt kontroversiellt ämne.

Trots att Sverige, som en del av sitt inträde i EU 1995, lyckades förhandla fram ett undantag som tillåter försäljning av snus inom sina gränser, står förbudet fast i övriga medlemsländer.

I det komplexa landskapet av tobaksreglering inom Europeiska unionen (EU) framstår förbudet mot försäljning av snus som ett särskilt kontroversiellt ämne. Trots att Sverige, som en del av sitt inträde i EU 1995, lyckades förhandla fram ett undantag som tillåter försäljning av snus inom sina gränser, står förbudet fast i övriga medlemsländer. 

Från och med 1992 infördes ett förbud mot att exportera svenskt snus till andra EU-länder. När Sverige blev medlem i EU 1994 säkrades en särskild rättighet för Sverige att fortsätta sälja snus på den inhemska marknaden, men rätten att exportera produkten till andra medlemsstater inom EU beviljades inte. Men varför denna hårda och oresonliga linje?

Den rättsliga grunden för snusförbudet i EU kan spåras tillbaka till början av 1990-talet. Direktivet 92/41/EEG antogs som ett svar på de aggressiva marknadsföringskampanjerna som försökte introducera amerikanskt snus, såsom ”Skoal”, i Europa. Dessa produkter marknadsfördes intensivt mot unga konsumenter, och det fanns en oro för att de skulle normalisera tobaksanvändning bland en ny generation.

EU:s beslut att upprätthålla förbudet mot snus grundades i en kombination av hälso- och marknadsrelaterade överväganden. Från en hälsoståndpunkt ansågs snus vara beroendeframkallande och ha skadliga hälsoeffekter. Även om den senare forskningen har visat att riskerna med snus inte är lika stora som för rökning, finns det en vedertagen försiktighetsprincip inom EU som inte sällan saluförs som att EU ”prioriterar folkhälsan framför tobaksindustrins intressen”. Detta trots vetenskapens mer nyanserade syn på snuset och idéen om riskreduktion ökande stöd.

Marknadsmässigt syftade förbudet till att förhindra spridning av en ny form av tobaksprodukt i länder som inte har en traditionell användning av snus, och på så sätt förhindra möjliga hälsoeffekter kopplade till en ny tobaksvana. En typ av protektionism som EU i andra frågor sällan förknippas med.

EU:s inre marknad har alltid varit en balansakt mellan fri handel och skydd av konsumenternas hälsa, rättigheter och välbefinnande. I fallet med snus har hälsoskyddsargumenten vägt tyngre än de för fri handel. Detta har upprätthållits trots motstånd och lobbying från både den svenska regeringen och tobaksproducenter som argumenterat att förbudet är diskriminerande och strider mot principer om fri handel. Antalet namnkunniga svenska företag, organisationer och politiker som har utkämpat fruktlösa kamper mot detta förbud är stort. 

EU har än så länge inte vikt sig från sin linje. Förbudet ses som en del av en större strategi att minska tobaksanvändningen och dess skadeverkningar på folkhälsan. EU har också varit försiktig med att tillåta marknadsföring av något tobaksalternativ som kan ses som ett “säkrare val”, av rädsla för att det kan underminera de bredare tobakskontrollåtgärderna.

Det vita snusets intåg på den svenska, och sedermera europeiska marknaden har kastat om korten rejält. Vitt snus innehåller inte tobak och lyder således varken under EU:s tobaksdirektiv. Vitt snus är enligt EU inte snus och är således tillåtet. I alla fall på EU-nivå.

Det svenska snusets (brunt och vitt) fortsätter att utmana vetenskapens, lagstiftarnas och européernas föreställning om nikotin, tobak och snus. Än så länge är det sista ordet knappast sagt.

Ska du resa till något europeiskt land i vinter eller sommar och känner för att förbereda dig på frågan ”What is snus?”, ” Was ist Snus?”, ”Qu’est-ce que le snus?”, ”Cos’è lo snus?” eller ”¿Qué es el snus?”? Läs Snuskurirens artikel med titeln Vad är snus?

Källor: Lagen.nu, Tobaksfakta.se, Sveriges riksdag Interpellation 2001/02:424 av Bill, Per (m) samt Tobaccotactics.org.

Calle
Reporter Snuskuriren

Jobbar Sverige för lite med denna fråga eller ska vi bara acceptera läget som det är?